Jubileumspokalen under onsdagskvällen blev precis som förra året en succé.
Det här arrangemanget som en storloppskväll har kommit för att stanna.
Kvällen innehöll många fina lopp och atmosfären är fantastisk.
Visst kanske det fattades lite publik i år men det kan definitivt tillskrivas att
vädret var osäkert. Jag blev rent förvånad att det var så mycket folk på plats
trots att vädret var som det var.
Stämningen var hög och blev helt på topp när Stig H hade vunnit Ahlsell Legends.
Jag måste erkänna att jag fick rysningar i hela kroppen när jag fick höra
publiken skrika ”Stig H! Stig H! Stig H!”. Precis som på Stig H:s fornstora dagar
när han vann Elitloppet med Victory Tilly. Det var så klart en riktigt trevlig upplevelse
och jag hoppas att det här arrangemanget fortsätter vara lika stort.
Kul att se de gamla kuskarna en gång om året. Jag hade satt upp Giancarlo
Baldi, 81 år, på min häst Vici Lane. Han körde ett perfekt lopp men blev störd i
sista sväng av Berndt Lindstedt. Berndt borde fått ett års avstängning...
Skojar bara givetvis. För det är nämligen ett år till nästa gång han ska köra lopp.
Kuskarna sköter det fantastiskt bra med tanke på att de kör så sällan och har
kommit upp i en respektingivande ålder.
Själva Jubileumspokalen blev ett fantastiskt lopp. Tyvärr kunde jag och Mosaique Face
inte vara med på grund av att stallet har skiftande blodvärden och lite dåliga
halsar. Vi upptäckte just dåliga blodvärden på Mosaique under tisdagen.
Hur som, han kommer tillbaka och Jubileumspokalen blev ett fantastiskt lopp
ändå. Att det var två norska hästar som gjorde upp om segern var givetvis en
missräkning för oss svenskar. Norge, som är en liten travnation, gentemot
Sverige borde inte sopa banan med oss i ett sådant stort lopp.
Jag är inte på något sätt missunsam, för det här är precis vad norsk
travsport behöver, men man behöver ändå göra vissa reflektioner.
.gif)
