Trots att jag har provat att köra en del vassare jobb för att sätta honom i form
så har han bara vägrat att visa den. Men när han väl kom ut på banan så visade det
sig att med topphästar är träning rent av överdrivet. De kan sitt jobb oavsett.
Han levererade en prestation i lördags som jag inte trodde att han var kapabel
till av träningsjobben att döma. Nu är jag rent av stor optimist inför finalen på Åby.
Alla våra hästar levererade förra helgen och det var skönt efter att de visat
nedåtform ett tag. Det känns lovande.
Nu till tråkigare saker, en värre riggad vecka har jag tyvärr aldrig varit med om
inom svensk travsport. Det började med att Svensk Travsport hade sin årsstämma.
Allt var riggat och klart. En vakant plats fanns att fylla till styrelsen. Erik
Adielsson fick som väntat den platsen.
Däremot stod två personer till omval. Två personer som knappast representerar
travsporten i stort. De kunde lätt ha bytts ut. Till ett nytt namn som representerar både
hästägare och uppfödare.
Men tji fick vi. Allting var riggat och klart. Ty allt är bra som det är. Vi vill inte
ha in några kritiker i styrelsen. Att Erik ensam ska fungera som länk till
oss aktiva tror jag tyvärr inte på. Under mina 35 år i branschen har jag
aldrig upplevt att avståndet varit större mellan oss aktiva 0ch de styrande än vad
det är idag. Att en man ska lösa det... Icke.
Hela spektaklet fortsatte med att Svensk Travsport i sin iver att hävda att man är
transparenta ordnade en riggad paneldebatt. En panel som innehöll namn som
knappast är speciellt kritiska mot vare sig Svcnsk Travsport eller ATG.
Inga kritiska frågor ställdes. Skarplöth, Ljungkvist och Predikanten fick hålla
hov. Det innehöll ingenting av värde.
Direkt efter ATG:s kvartalsrapport började folk som är personliga vänner
med Predikanten och direkt avlönade av ATG att twittra och skriva krönikor om
hur bra det har gått. Vad jag vet så läser man alltid resultatet på den sista raden...